God morgon Bromma! (..och god morgon till er Steffo och Jenny på Tv4 Nyhetsmorgon.)
Jag kan väl inte påstå att ni är mycket till sällskap denna morgon, men det är förvisso inte jag heller. Så då kan man ju säga att vi alla tre har hamnat rätt.
Efter att ha skrivit dom raderna, halsat två små koppar kaffe ur min GAIS-mugg och redovisat intaget i min ”water your body”-app, så inser jag nu även hur trist det där lät.
Jag hade faktiskt ingen aning om att jag vaknat som en bitterf***a idag.
Vi lägger ner den stilen, här och nu! SÅ, BORTA.
Hade året istället varit 1997, Filaskorna lite halvslappt uppknutna och ett par adidasbyxor med knäppningen längs hela benet. Då hade jag förmodligen även skrivit in något i stil med ”real regognize real, f*gget recognize f*gget”. till min helt obefogade morgonroast.
Men det gör jag inte. (ett tydligt tecken på visad mognad!)
Det är ju helt klart så att vissa saker är mer ämnade att häva ur sig i en rökruta på Norrehedskolans bakgård än i ett blogginlägg. Jag tror dock att rökrutan hade en större fan base än denna bloggen och potentialen att nå ut till andra där tordes vara betydligt enklare.
Hur gör youthen idag? Finns rökrutan fortfarande?
Sitter skolornas creme de la crème idag med e-cigg utomhus eller får man numera lov att röka inomhus?
För min generations del var det ju halva grejen att stå där ute med frusna fingertoppar, nyduschat vått hår och en kommande lunginflammation. Men man ska bara ut på en femma, en pudd…
Röka, spotta, röka, spotta, spotta, spotta, röka, spotta….
Jag skyller på MTV.
*****************************************************************************
Idag ska jag ta ut mamma på lunch.
Japp, jag har redan ringt och bokat, kollat av menyerna, reserverat mig för att proteinet (läs: vit fisk) inte legat (och absolut inte ligger!!!) inbäddad i något kludd (läs: olja, smör, eller något annat gojsimojs som jag inte kan äta).
Så efter efter ca 35 min i telefon, 3 mail och 1 sms senare till Stockholms olika ansvariga så föll valet tillslut på mitt favorit stället. Inte för att det är överlägset bäst, eller särskilt billigt. Utan för att dom har både förstått och insett att denna gaphalsen behöver lite medgörlighet.
Det är ju ganska vaket.
Så jag knatar ju ganska fritt in i köket, gör en hög femma med kocken och plockar ut lite rena obehandlade fiskfiléer från ugnen.
Jag har alltså ett eget bläck i ugnen.
Det är en sån där typiskt bra grej som alla borde ha när man går ut och käkar en lunch i Stockholms inneretad. Ett eget bläck i ugnen.
Ett tecken på framgång och bra relationer, eller ett tydligt tecken på hur långt man är beredd att dra det för att hålla ångesten i schack.
Men oavsett så är DET vad man får lov att anse som BRA service.
Sen om det mättar min sjukdom mer än magen låter jag vara osagt.
Jag tror att min familj, vänner och flickvän är av en annan åsikt.
*****************************************************************************
Tusen tankar utan bensin 