På Cykelbanan. (Dag 24)

TOUCHDOWN NORRKÖPING.

Idag har vederbörande alltså vaknat upp i Norrköping, lite otippat och inget jag skryter med.

Igår var jag Linköping ”Där idéer blir verklighet” (stadens slogan).

I ca en timme, kanske en och en halv, max! Det räckte gott och väl kan jag säga.

Okey att jag har en grov dialekt (skånsk), men jag har ändå brutalt svårt för dessa skogsdialekter, jag klarar bara inte av det. (Avd: kastar sten i växthus).

Vad är grejen med att dom måste upprepa allt?

”eeh.. så du är från Skåne, är du?

”jaha, så du åker idag redan, jag åker till Stockholm imorgon, gör jag!

Otroligt enerverande.

Men om jag måste välja en av alla dessa skogsbyar, typ; Norrköping, Linköping, Åtvidaberg, Mjölby, Jönköping, etc. Så skulle jag nog påstå att ”Norpan” är bäst.

Ja ni hörde. Jag sa alltså precis ”Norpan” istälket för Norrköping. Och nu skäms jag.

Som att man vore någon sorts globetrotter och stammis här. Då kan en informera världen om att en var tvingad att ta GPS-en hela vägen fram till porten på hotellet. Hotellets gata hade 4 nummer..

Sen fick en panik mitt i natten för att en kom på att en hade glömt bort att låsa bilen. Då tog en sin GPS i mobilen för att hitta bilen.

Bilen var låst.

På cykelbanan. (Dag 23)

God morgon Bromma!

Både goda och dåliga nyheter.

Dåliga nyheter.

Dagarna som solomaskinist är nu förbi. Jag får tacka för denna underbara tid.

Nu är det alltså dags att vända på Air Max 90-sulan 180 grader och gå tillbaka in i det kyligare mörker man kom från.

Och om du som jag, gillar att självplåga dig lite extra vid behov. Då kan du även stanna upp och lyssna på det ”klick-klack” som kommer. Det är låset i dörren till paradiset, när det sakta går igen bakom dig.

Mitt klick-klack kom kl: 13.33  7/10-2015

Inget mera; en av var strumpa, kalsonger med massiva hål i, eller kunna traska fritt ut från toaletten utan att ens behöva reflektera över odören man slipat fram.

Nä nu gäller det att göra spegeln fri från den krater-liknande nuna som stått och blängt tillbaka på en i en veckas tid. Ska ärligt talat bli lite skönt att slippa se honom.

Så varför säga sayonara till ett sånt här prima liv?

Jo. För igår landade regeringskansliet på svenska mark, min flickvän, tillbaka från sin dyksemester i Egyptien.

Välkommen hem älskling! ”Som jag har längtat..”

Min flickvän är bäst, jag älskar henne, detta gör jag verkligen.

Men som kille, ”man”, (just let it slip), ”alpha hane” (Okey, nu gick jag för långt) så finns det faktiskt en viss bekvämlighet i att vara oren. Jag kan inte vara helt ensam om att tycka detta. omöjligt!

Och varför ska man inte kunna använda ett par kalsonger i 2 dagar? 4 dagar? 8 dagar? Det är ju inte direkt så att hålet i dom bidrar till något negativt när det växer och blir större.

För i min värld är ju ett hål bara ett hål. Alltså ingenting. Tomhet. ”Någonting” går upp i rök och lämnar ett tomrum efter sig (i det här fallet är det tyg som försvinner och lämnar ett ”hål” efter sig), DET är ett hål.

Så tekniskt sätt så har vi ett scenario där ”ingenting” växer och blir större. Det helt enkelt slukar i sig allt det onda, smutsiga och lämnar ett fräscht tomrum efter sig.

HUR kan något som är både miljövänligt, bekvämt och ekonomiskt försvarbart vara så fel?

Antar att detta något som psykiatriker kan ha en och annan tanke kring när vi diskuterar veckan som gått kl 10.00…

Men nu har mitt nyschamponerade hår precis torkat, skägget snyggt ansat och kaffet är klart. Dags att väcka katten..

Resan mot ”Årets man 2016” har börjat.

Goda nyheter.

Min flickvän är hemma igen.

Nöter bänk. (Dag 18)

God morgon Bromma! (..och god morgon till er Steffo och Jenny på Tv4 Nyhetsmorgon.)

Jag kan väl inte påstå att ni är mycket till sällskap denna morgon, men det är förvisso inte jag heller. Så då kan man ju säga att vi alla tre har hamnat rätt.

Efter att ha skrivit dom raderna, halsat två små koppar kaffe ur min GAIS-mugg och redovisat intaget i min ”water your body”-app, så inser jag nu även hur trist det där lät.

Jag hade faktiskt ingen aning om att jag vaknat som en bitterf***a idag.

Vi lägger ner den stilen, här och nu! SÅ, BORTA.

Hade året istället varit 1997, Filaskorna lite halvslappt uppknutna och ett par adidasbyxor med knäppningen längs hela benet. Då hade jag förmodligen även skrivit in något i stil med ”real regognize real, f*gget recognize f*gget”. till min helt obefogade morgonroast.

Men det gör jag inte. (ett tydligt tecken på visad mognad!)

Det är ju helt klart så att vissa saker är mer ämnade att häva ur sig i en rökruta på Norrehedskolans bakgård än i ett blogginlägg. Jag tror dock att rökrutan hade en större fan base än denna bloggen och potentialen att nå ut till andra där tordes vara betydligt enklare.

Hur gör youthen idag? Finns rökrutan fortfarande?

Sitter skolornas creme de la crème idag med e-cigg utomhus eller får man numera lov att röka inomhus?

För min generations del var det ju halva grejen att stå där ute med frusna fingertoppar, nyduschat vått hår och en kommande lunginflammation. Men man ska bara ut på en femma, en pudd…

Röka, spotta, röka, spotta, spotta, spotta, röka, spotta….

Jag skyller på MTV.

*****************************************************************************

Idag ska jag ta ut mamma på lunch.

Japp, jag har redan ringt och bokat, kollat av menyerna, reserverat mig för att proteinet (läs: vit fisk) inte legat (och absolut inte ligger!!!) inbäddad i något kludd (läs: olja, smör, eller något annat gojsimojs som jag inte kan äta).

Så efter efter ca 35 min i telefon, 3 mail och 1 sms senare till Stockholms olika ansvariga så föll valet tillslut på mitt favorit stället. Inte för att det är överlägset bäst, eller särskilt billigt. Utan för att dom har både förstått och insett att denna gaphalsen behöver lite medgörlighet.

Det är ju ganska vaket.

Så jag knatar ju ganska fritt in i köket, gör en hög femma med kocken och plockar ut lite rena obehandlade fiskfiléer från ugnen.

Jag har alltså ett eget bläck i ugnen.

Det är en sån där typiskt bra grej som alla borde ha när man går ut och käkar en lunch i Stockholms inneretad. Ett eget bläck i ugnen.

Ett tecken på framgång och bra relationer, eller ett tydligt tecken på hur långt man är beredd att dra det för att hålla ångesten i schack.

Men oavsett så är DET vad man får lov att anse som BRA service.

Sen om det mättar min sjukdom mer än magen låter jag  vara osagt.

Jag tror att min familj, vänner och flickvän är av en annan åsikt.

*****************************************************************************